Min hund är rädd för blåst

Hej! Har ett problem med min hund, hon är sjukt rädd för blåst då hon är inomhus, då det blåser så de knakar i väggarna å fönstren så kan hon inte lägga sig å sidan, utan hon bara flåsar å vandrar å följer efter mig överallt. Är man utomhus så är det inga problem. Samma sak är det då snö rasar från taket, det behöver vara vara en liten isbit eller nåt så blir hon på samma sätt som med blåsten. Då jag är ute och skottar av tak så står hon under och är så glad och ska fånga all snö som kommer ner. I bilen är det samma visa, är det snö som lossnar från bilen eller ljud av sand som träffar rutan då man möter ett annat fordon så får hon panik och försöker ta sig ut ur buren. Vet snart inte vad jag ska göra?! Hon är en 4 årig schäfer, inga problem med öroninflammation eller ont nånstans, beteendet började för ett år sen har jag för mig.
Tacksam för hjälp.

Hundpsykologens svar:
Hej. För att komma tillrätta med rädslor måste man både jobba med allmänt självförtroende byggande samt med att sakta men säkert vänja sig vid små små doser av det hunden är rädd för. Under träningsperioden ska hunden helst inte utsättas för sina rädslor utöver i träningssyfte. Det är ju inte helt lätt när hunden är rädd för saker som man inte kan plocka bort ur hundens tillvaro, som i ert fall vinden och andra ljud. Jag rekommenderar att du börjar med några generella stressreducerande och självförtroendebyggande åtgärder och ser om de har någon effekt. Här är några förslag:

– Öka mängden motion

– Öka mängden mental stimulans. Tänk på att jobba enbart med positiv förstärkning och i lagom stora steg så att hon bygger självförtroende. Exempel på bra mental stimulans är fokuserade balansövningar, nyinlärning, nosövningar och problemlösning.

– Ge henne lugn massage varje dag. Massage frigör oxytocin som har en lugnande effekt.

– Undvik allt som riskerar att stressa henne, så gott som det bara går

– Använd adaptilhalsband och en adaptil doftavgivare. Båda dessa utsöndrar lugnande feromoner.

– Prova att ge b-vitamin och tryptofan-baserat kosttillskott. Båda dessa kan ha positiv effekt för en stressad hund.

Om dessa åtgärder ger positiv effekt så kan du så småningom börja att träna henne att bli mer trygg med olika ljud. Denna träning måste ske i mycket små enkla steg så att hunden inte blir mer rädd, utan vänjer sig och kanske till och med tycker att lite oljud är ganska trevligt. Jag rekommenderar att du tar kontakt med en duktig hundpsykolog för att få hjälp både med stressreduceringen och med ljudträningen. Du hittar välutbildade hundpsykologer via Sveriges Hundföretagare.

Kan man hjälpa hundarna med rangordningen

Hej , vi har 2 mopsar . Syskontikar ifrån samma kull. Vi hade först Alice från liten valp och sedan Vilda ifrån det att hon var 11 månader då hon omplacerades till oss. Alice har varit den som alltid har haft sista ordet men nu grälar de konstant om leksaker och om vem som ska ligga närmast mig i soffan. Aldrig om mat . I början tänkte vi att de skulle ”göra upp ” själva men har sedan läst att man bör sära på dem. Vilket vi nu gör . Det verkar inte matta av . Andra yttre omständigheter verkar inte spela någon roll. Utan det är svartsjuka om gosedjuren och om matte. Hur får vi stopp på det här tro ? att sära på dem verkar inte fungera . Ska vi helt enkelt bestämma åt dem vem som står högst i rang av dem eller kan vi få dem att samsas ? Mvh Ulrica

Hundpsykologens svar:
Hej, det kan ibland vara lite klurigt med två jämngamla hundar. Bästa sättet att få relationen dem emellan på sikt är att arrangera tillvaron så att konkurrens etc inte uppstår. Hjälp dem att göra rätt, belöna önskvärda beteenden och ha fokus på att skapa en positiv känsla dem emellan. I början krävs det mycket tillrättaläggande och att hålla dem på avstånd från varandra. När läget börjar kännas stabilt kan ni i små små steg börja vänja dem vid att vara närmare varandra och interagera mer igen. Försök att hitta situationer där det finns en helt och hållet positiv känsla mellan dem och börja bygg ifrån det. Kanske funkar det bra på promenaderna? I så fall ska ni börja där och sedan gradvis ta med den känslan in i allt fler situationer. Det är inte helt lätt att komma tillrätta med den här typen av problem så min rekommendation är att ni söker hjälp hos en utbildad hundpsykolog ansluten till Sveriges Hundföretagare.

Glada hälsningar

Kicki Fellstenius

Hundpsykolog/hundbeteendevetare/instruktör

Medlem i Sveriges Hundföretagare

 

Stresskänslig hund kring barn

Hej .
Jag har en pitbullblandning på ca två år. Adopterade henne när hon var ett. Hon är underbar å lättlärd på många sätt men jag vet inte hur jag ska handskas med henne runt barn. Hon är en stresskänslig hund dessutom. Hon han gå förbi barn som vi inte känner på promenad men varje gång hon är runt de två barn jag vill hon ska kunna ha en relation med, minst att iaf kunna var inärheten av (åldrar 1 och 2) blir hon helt tokig och börjar skälla non-stop och skriker som jag kallar det. Typ en blandning mellan att skälla och att gnälla i väldigt hög och intensiv ton. Hon kan inte alls lugna ner sig. Går inte att bryta hennes fokus till något annat, inte ens godis eller lek. Hon lyssnar inte ens på simpla kommandon. Har provat allt jag kan komma på. Hon är ju pitbull, vilket gör att hon gärna hoppar upp oxå, vilket inte är bra med barn. Hur ska jag introducera henne till barn på ett lugnt och bra sätt. Barnen kan jag lära att inte klappa och vara för exalterade runt henne men vet inte alls hur jag ska tackla hunden på ett säkert sätt (framförallt för barnen). Hon är världens snällaste och skulle inte skada någon med flit men av ren klumpighet kan hon lätt skada ett barn av att vara helt överlycklig och helt till sig.
Behöver verkligen hjälp då jag inte kan komma på någon lösning själv.
Tack!

Hundpsykologens svar:
Hej! Det är svårt att ge skriftliga råd kring detta eftersom det självklart är viktigt att det blir rätt. För precis som du säger så kan det gå tokigt även om hon vill väl, pga att hon är stor, tung och intensiv. Min rekommendation är att du tillrättalägger så att det blir så lätt som möjligt för henne att hålla sig lugn runt barn och har som ambition att hon ska klara av att vara lugn när hon är kopplad. På längre sikt kan hon förhoppningsvis lära sig att hantera barnmöten utan koppel, men just nu är hon ung och intensiv och går lätt upp i stress så då är det lite för högt ställda krav. Prova om det funkar att ni träffas ute på promenad och att du avleder henne med godisletande, balansövningar, mm. Och att barnen finns där, men inte söker så mycket kontakt med henne. Om ni rör er i en miljö där det finns annat att titta på och nosa på så blir det lättare för henne att inte gå upp i varv av barnen. Leta godis är bra för det håller henne sysselsatt och är en lugnande aktivitet. Så småningom när det funkar att gå en lugn promenad tillsammans kan du minska ner på mängden aktivering och låta henne hantera situationen mer och mer själv (men fortfarande kopplad). Nästa steg skulle kunna vara att barnen på avstånd får kasta godisbitar på marken som hon får leta efter. Sakta men säkert kan hon få leta godis allt närmare barnen och kanske till slut få gå fram och nosa bråkdelen av en sekund på barnen (om barnen vill så klart) innan nästa godisbit kommer. Tror du att det skulle kunna vara en väg att gå? Du kan också lära in någon tydlig ”fysisk” signal som barnen kan använda för att få henne att sätta sig stilla. Ett exempel kan vara att du lär henne att när någon lägger armarna i kors så ska hon sätta sig ner (armarna i kors är bra för då undviker man automatiskt att personen står och viftar med armarna vilket gör det svårare för henne att hålla sig lugn). Börja träna själv genom att ställa dig med armarna i kors och lugnt vänta på att hon sätter sig ner. När hon väl sätter sig ner så belönar du med godis. Upprepa många gånger tills hon automatiskt sätter sig ner när du lägger armarna i kors. Låt därefter andra vuxna personer träna med henne. Prova till slut med barnen (men ha då för säkerhets skull koppel på så att du håller henne på ett par meters avstånd från barnen) och låt dem kasta godisbitar som belöning. Varmt lycka till!

Glada hälsningar

Kicki Fellstenius

Hundpsykolog/hundbeteendevetare/instruktör

Medlem i Sveriges Hundföretagare

Vår hund kan inte vara själv hemma

Hej mitt namn är Jessica.
Jag behöver hjälp med min grand danois tik på 1 år!
Hon tuggar sönder allt barnens leksaker samt massa andra saker.
Hon kan inte vara hemma själv för då är hela huset upp och ner. Har köpt en bur som hon kan sitta i när vi inte är hemma
Men blir lika stressad i den och tuggar sönder den också böjer hela gallret!
Vi klarar inte av det här längre vi vill ha hjälp så hon slutar tugga sönder allt hon konmer åt! Mvh Jessica

Hundpsykologens svar:
Hej Jessica. Ettårsåldern är den ålder då allra flest söker hjälp med sina hundar. De är stora i kroppen, men fortfarande väldigt unga mentalt. Mycket pågår hormonellt och det är lätt att hamna i negativa stresspiraler. Hon har massor av energi som behöver ut och det gäller att kanalisera den på ett sätt som får henne att utvecklas i en positiv riktning. Att stänga in henne i en bur skapar ännu mer frustration hos henne och är dessutom inte tillåtet i Sverige. Jag rekommenderar att ni ser över hennes balans mellan fysisk aktivitet, mental stimulans och vila (dvs tränar passivitetsträning så att hon lär sig att koppla av i olika situationer). Det låter som om ni hamnat i en stressig situation med frustration och maktlöshet så min rekommendation är att söka hjälp hos en hundinstruktör eller hundpsykolog (som ni hittar via Sveriges Hundföretagare) så att ni får hjälp med en konkret handlingsplan bestående av fysisk aktivitet, mental stimulans, passivitetsträning samt anpassning av situationen så att hon klarar att göra rätt. Ju snabbare ni tar hjälp desto snabbare kommer ni ut på andra sidan med en lugn och harmonisk vuxen hund. Varmt lycka till!

Glada hälsningar

Kicki Fellstenius

Hundpsykolog/hundbeteendevetare/instruktör

Medlem i Sveriges Hundföretagare

Hundarna ryker ihop

Hej vi har en jack russel tik på 14 år steriliserad fick ta över en jack russel kastrerad 2 årig hane .Tiken tycker inte om det här så dom ryker ihop flera gånger varje dag . Vi måste ha dom åtskilda med galler om vi inte är hemma har du tips på hur vi ska göra för det här ska fungera .
MVH Katarina

Hundpsykologens svar:
Hej Katarina! Ni gör helt rätt som har dem åtskilda med galler och jag rekommenderar att ni tills vidare har dem åtskilda även när ni är hemma. För att komma tillrätta med situationen så måste ni arrangera det hela så att de inte ryker ihop utan blir helt trygga och bekväma med varandra. I början betyder det mycket tillrättaläggande och anpassning. Parallellt med att ni håller dem åtskilda ska ni försöka ge dem så mycket värdefull tid (ur deras perspektiv) tillsammans som det går. Är de harmoniska med varandra på skogspromenader till exempel? Ge dem mycket av det i så fall. När ni lyckats få situationen helt harmonisk dem emellan kan ni gradvis minska ner på tillrättaläggandet, men om ni får ett återfall och det blir spänt emellan dem så har ni gått för fort fram. Det viktigaste för att lösa problemet är att få dem att känna trygghet och tillit till varandra. Ni ska alltså undvika spända situationer, även om de inte ryker ihop. Den här typen av problem är ganska kluriga att jobba med så jag rekommenderar att ni söker hjälp av en utbildad hundpsykolog (du hittar en lista på hundpsykologer via Sveriges Hundföretagare). Lycka till och hoppas att ni lyckas lösa situationen och få harmoni i familjen!

Glada hälsningar

Kicki Fellstenius

Hundpsykolog/hundbeteendevetare/instruktör

Medlem i Sveriges Hundföretagare

Min hund kissar i soffan

Hejsan, jag& min sambo har börjat få problem med hans 6 åriga chihuaua blandninings hund. Innan har han varit rumsren & gjorde ingenting inne, han tigger så fort man tar fram mat/godis, skäller såfort något låter. Men det riktiga problemet nu som jag har börjat ledsna på, han har börjat kissa i soffan, samma dyna hela tiden& samma plats på dynan. (Fastän vi har varit ute strax innan). Sen när man säger till honom & fyar så till en början ”skäms han” sedan börjar han morra och gör utfall. Jag vet inte vad mer jag ska göra, jag fick tipset att ta bort vattenskålen efter den sista promenaden, men det fortsätter& jag är innerligt trött på att skubba &tvätta den där soffan. Innan vi går och lägger oss så är han helt normal& glad och vill gosa. Men sen tvär vändning och gör så här.. Vad kan jag göra? För jag e beredd på att flytta därifrån pga hunden& jag orkar inte skrubba den soffan mer gånger nu.. Mvh Charlotte

Hundpsykologens svar:
Hej. För att komma tillrätta med den här typen av problem är det viktigt att ta reda på orsaken. Om han varit helt rumsren tidigare så kan ni fundera på om det skett någon förändring i hundens liv strax innan problemen uppstod? Har ni nyligen flyttat eller var det nyligen du kom in i bilden (en förändring kan leda till stress och osäkerhet även om förändringen i grunden är positiv)? Eller är det några andra förutsättningar som förändrats? Oavsett om det varit någon tydlig förändring i hundens liv eller ej så rekommenderar jag att ni gör en grundlig veterinärundersökning för att kontrollera om det finns någon fysisk orsak. När en i övrigt rumsren hund kissar inne så är det ofta kopplat till osäkerhet. Det innebär att om ni fyar honom så blir problemen ännu värre. Han förstår troligtvis inte varför ni fyar honom, men osäkerheten i situationen ökar och sannolikheten att han kissar inne blir högre. Att han morrar och gör utfall är också tecken på att han känner sig osäker och trängd i situationen. Så min rekommendation är att ni söker hjälp, först hos en veterinär och därefter hos en hundpsykolog (du hittar en lista på välutbildade hundpsykologer via Sveriges Hundföretagare). Tills ni kommer tillrätta med problemen så rekommenderar jag att ni ser till att han inte kommer åt att ligga i soffan på kvällarna genom att exempelvis sätta en hage av kompostgaller runt soffan. Arrangera en annan mysig sovplats med filtar som är lätta att tvätta. Eller lägg filtar/täcken etc i soffan så att ni kan tvätta dem i stället för soffan om olyckan är framme. Varmt lycka till!

Glada hälsningar

Kicki Fellstenius

Hundpsykolog/hundbeteendevetare/instruktör

Medlem i Sveriges Hundföretagare

Min hund är streskänslig runt barn

Hej!
Vi har en Dogo Canario som fyllde 2 år i september och hon reagerar på massor av ljud, skratt, prassel (chips eller godis påse), klappa händer, ljudet när köksfläkten stängs av m.m. hon flyger upp ur soffan om hon ligger där och börjar skälla och springer runt och letar efter sin leksak eller så springer hon bara runt och skäller gällt.
Sen reagerar hon på solkatter och ljusreflexer, samma där hon blir helt galen och springer runt och skäller gällt!
Vad kan man göra för att få bort detta beteende?
Mvh
Anette Hemmingsen

Hundpsykologens svar:

Hej Anette. Är hon rädd/osäker i förhållande till ljuden eller är det snarare så att hon går igång med förväntan och hög energinivå? Min gissning baserad på att hon även går upp i varv av solkatter och ljusreflexer är att det inte i första hand är osäkerhet/rädsla, utan snarare jakt och vakt. Ett sätt att träna bort detta är att använda ”motbetingning” för att ombetinga hennes känsla och beteende i dessa situationer. Ett exempel är att använda godisletande som alternativt beteende. Börja med att träna in en signal för att leta godis i helt lugna situationer. Säg ”leta” eller ”sök” och rulla iväg en godisbit precis framför henne. Upprepa på denna nivå tills hon är helt säker på att det finns en godisbit någonstans på marken/golvet när ni säger ”leta”. Börja därefter rulla eller kasta iväg godisbiten på allt svårare platser, exempelvis i en långhårig matta, runt ett hörn i lägenheten eller på gräsmatta. Gör det sakta men säkert svårare, målet är att hon ska lyckas varje gång. Om hon slutar leta innan hon hittar den eller om ni får tjata på henne så har ni gjort det lite för svårt och får träna lite mer på de enklare stegen. När hon blivit riktigt duktig på att leta godis så kan ni börja göra det med en störning. Be någon göra ett ljud eller en ljusreflex, eller vänta tills hon hör ett lagom svårt ljud, säg då leta och rulla iväg en godisbit. Upprepa tills hon släppt tanken på ljudet eller ljuset. Se till att vara så snabb som möjligt så att hon inte hinner gå upp i varv innan ni säger leta och kastar iväg godisbiten. Arrangera lagom svåra (dvs så att hon klarar av att göra rätt) träningssituationer och öka sakta men säkert svårighetsgraden. Det är också bra att se till att hon får ordentligt med fysisk och mental stimulans. Om hon har överskottsenergi så ökar risken att hon vaktar och jagar. Varmt lycka till!

Att skaffa hund

Hej, jag har en jättefånig fråga! Jag har länge varit intresserad av att skaffa hund, sen jag var en lite grabb faktiskt. Däremot så litade inte föräldrarna på mig så då bestämde jag mig för att skaffa en i vuxen ålder. Jag har lagt på mig en hel del info pm hundar och försöker lära mig så mycket som möjligt. Men det finns en anledning till att jag är osäker på om jag ska skaffa hund eller inte. Här kommer det…
Det gör ont i mitt hjärta att se hundvalpar bli separerade från sin flock. Jag vet att man pratar om att de inte ska lämna sin flock förens 8-12 veckor beroende på ras. Men jag upplever själv att det är så himla barbariskt att ta en valp ifrån sin ”familj”. För att jag antar att om hundarna skulle ses 2 år senare så skulle de vara superglada över att då träffa varann. Jag inser väl att det här inte var någon fråga, men kan du övertyga mig till att skaffa hund trots att Jag tänker så här?

Ber om ursäkt för världens roman

Hälsningar
Nercy Tourang

Hej Nercy! Allt är bara fint med mig! Hoppas att detsamma gäller dig! Ditt meddelande utstrålar massor av empati så jag är helt övertygad om att en hund skulle få ett bra liv med dig! Det är en naturlig process för valparna att bli mer självständiga och lämna sina föräldrar så om man bara gör övergången med en empatisk inställning till valpen och med förståelse för att det är en stor omställning så brukar det gå alldeles utmärkt att landa i sin nya familj. Om du ändå tycker att det känns jobbigt att ”utsätta” en valp för en sådan flytt så skulle ett alternativ kunna vara att ta hand om/adoptera en äldre hund som behöver ett nytt hem? Man ska dock vara medveten om att många omplaceringshundar har trauman och dåliga erfarenheter bakom sig så det kan vara ett stort jobb att ge de hundarna ett tryggt och meningsfullt liv. Jag vet ju inte så mycket om dig och ditt liv, men utifrån det jag ser i ditt meddelande så tror jag verkligen att du skulle kunna ge en hund ett bra liv! Så varmt lycka till oavsett vilken väg du väljer att gå!

Kommunikation och kloklippning

Hej!
Jag har en bullmastiffhane (Bosse)på 4.5 år och en blandrastik (Bonnie)(bordercollie/labrador) 2,5 år.
Min undran är.. tiken morrar åt hanen när han luktar på henne, hon är en ganska osäker hund, men han är ju en i familjen, undrar vad det kan stå för? Hon är inte sur mot honom annars, de leker, tuggar på ben o pinnar tillsammans osv. Men just när han luktar på henne, spelar ingen roll om det är i rumpan el på huvudet el så. Han är en otroligt foglig o lugn kille, så han bryr sig inte. Säger åt henne när hon morrar, gör jag fel? Vill inte göra det värre.

 

Sen en fråga till, gällande kloklippning. Gäller oxå Bonnie, hon har väl aldrig gillat det, men senaste halvåret har det blivit värre, hon kryper ihop o skakar när jag tar fram tången. Har alltid myst med henne under tiden just för att inte göra nån stor grej av det, men skulle behöva tips hur jag ska kunna underlätta för henne.. funderade på att bara ta nån klo per gång, men då blir hon ju enormt rädd ofta. Som sagt, hon är otroligt osäker o ofta rädd för saker. Har inte gjort illa henne nån gång el tjuvhållit henne så att det kan sitta, iof skulle min make klippa för nåt år sedan, han är inte så van, då blev det tokigt o ganska många pulpor klipptes, sitter kanske kvar för henne? Men tips om hur jag ska underlätta proceduren för henne. Vore mkt tacksam för svar.

Hundpsykologens svar:
Hej Carina. Morrandet är Bonnies sätt att tala om att hon inte vill bli nosad på. Och det är ett bra och sunt sätt för henne att kommunicera på. Så jag skulle snarare berömma henne för att hon är tydlig med vad hon vill och så hjälpa henne att bli lyssnad på genom att locka undan Bosse. Och belöna honom när han går undan. Om du hjälper dem att hantera den här situationen på ett lugnt sätt så kommer troligtvis Bosse att lyssna utan er inblandning i framtiden och gå undan när Bonnie säger att hon vill att han ska det. Om du säger åt henen när hon morrar så straffar du bort en del av hennes språk och då är det risk att hon till slut biter i stället om hon inte får vara ifred i dessa situationer.

Försök att träna kloklippning i små små steg så att hon är helt bekväm i varje steg. De första gångerna klipper du inte ens utan låtsas bara. Använd godis som belöning och träna henne att sitta stilla korta stunder i taget. Öka sakta men säkert svårighetsgraden, men inte mer än att hon är helt bekväm. Så du tänker helt rätt när du tänker att du ska ta en klo i taget, men tanken är att hon ska vara helt trygg i situationen och alltså inte bli rädd ofta. Utöver detta kan det vara bra att fundera på om det finns någon orsak till att problemen blivit större på sistone. Kan hon ha ont någonstans? Det är ganska vanligt med värk i tålederna och det kan ge ökade problem vid kloklippning.

Glada hälsningar

Kicki Fellstenius

Hundpsykolog/hundbeteendevetare/instruktör

Medlem i Sveriges Hundföretagare

Ljudkänslig hund

Hejsan !
Jag har en liten corgi på 2 år hon är väldigt snäll och lugn. Men kan bli stressad av olika ljud. Tex jobbar jag med hästar och när vi åker i hästbussen och hästen kanske rör sig eller sparkar så blir hon så rädd att hon bara skakar och börjar flåsa.
Jag blir givetvis väldigt orolig för henne och sen vill jag fråga om det kan vara farligt för henne ? Vad kan jag göra för att hjälpa henne och för att få henne att lugna sig?
Otroligt tacksam för ditt svar.
Mvh Gabriella

Hundpsykologens svar:

Hej Gabriella. Det finns mycket man kan göra för att komma till rätta med eller åtminstone mildra ljudrädsla. Dels kan man bygga självförtroende generellt genom att ge henne små utmaningar i form av tricks, balansövningar, nosövningar etc och dels kan man gradvis vänja henne vid olika ljud och miljöer. Det är viktigt att all träning sker i lagom stora steg så att hon blir tryggare för varje steg och inte blir mer rädd eller osäker. Jag har skrivit en artikel om ljudrädsla och där har du många tips på hur du kan jobba för att göra henne mindre rädd: https://gladajyckar.se/wp-content/uploads/2013/12/Fyrverkerir%C3%A4dslan_OHK_I_2014.pdf. Och ta hjälp av en hundpsykolog ansluten till Sveriges Hundföretagare om du inte kommer tillrätta med hennes osäkerhet på egen hand. Varmt lycka till! /Kicki