Tips på att träna in fot

Hej, jag har tagit över en omplaceringshund som är 3,5 år. Det är
en blandning av bordercollie och labrador. Den saknar helt grundlydnad
och vi har börjat träna in vissa komamndon som sitt och ligg. Ett
kommando som jag skulle vilja träna in är fot eftersom han drar så
mycket . Har du något bra tips på hur vi ska gå till väga?

Hundpsykologens svar:
Hej, tusen tack för din fråga! Det finns många sätt att lära in fotgående och här är ett av sätten:
Börja med att belöna honom varje gång han ”råkar” hamna på rätt plats. Om du vill kan du hjälpa honom på traven genom att röra dig bort från honom samtidigt som du lockar på honom och när han passerar förbi din sida så ger du honom en godbit. Tänk på att ge honom godbiten där du vill ha honom, dvs nära ditt ben. Fortsätt med detta tills det är lätt att få honom till din sida.
I nästa steg ska du börja ge honom flera godbitar snabbt efter varandra innan han hinner avvika från din sida. Det ska bara vara bråkdelen av en sekund mellan godbitarna i början. Beröm med rösten samtidigt som du belönar med godis. Börja därefter öka tiden lite mellan godbitarna, och även ta undan godishanden en kort stund, men inte längre tid än att han fortsätter gå kvar vid sidan. Beröm mycket för att hjälpa till att hålla kvar honom vid sidan. Fortsätt med detta tills det är lätt att få honom att gå något steg mellan godbitarna.
Nu är det dags att lägga på signalen ”fot” (eller vilken signal du önskar). Så fort du börjar använda signalen fot så måste du även tala om för honom när han inte behöver gå fot längre och det gör du genom att ge honom frisignal, exempelvis ”varsågod”. Börja träna in signalen genom föra som i steg 2, men med tillägget att du säger ”fot” precis innan han glider upp vid din sida. Belöna med beröm och flera godbitar och efter sista godbiten säger du ”varsågod”. Upprepa tills han börjar förknippa ordet ”fot” med att gå vid sidan.
Slutligen kan du börja öka tiden han får gå fot, träna med störningar och i svårare situationer. Tänk på att inte göra svårighetsökningarna snabbare än att han klarar att göra rätt i varje steg. Om han hinner avvika från sidan innan du ger frisignal så har du gjort övningen för svår och då behöver du backa tillbaka i träningen och göra det lite lättare igen.
Lycka till med träningen!

Glada hälsningar
Kicki Fellstenius
Hundpsykolog/hundcoach – Styrelseledamot i IMMI branschorganisation
070-6824347

Lastträna en häst som kastar sig ur transporten

Hej vet att det inte tillhör ämnet riktigt men tänkte ifall du hade
något tips i alla fall 🙂 Jag har en d- ponny som är extremt rädd
för att transporteras och kastar sig ut. Han gå på hur lungt som
helst men när han ska ut så kastar han sig ut vilket kan bli en fara.
Har du något tips på hur man kan göra det så lugnt och naturligt
för honom när man går ut sedan? Han är gammal, 23 år.

Mvh Filippa och Ollie

Hundpsykologens svar:
Hej Filippa, Tusen tack för din fråga! Vad fint att du vill göra transporterna lugna och trygga för din ponny! Mitt förslag är att du försöker bryta ner det hela i flera små steg och sakta men säkert träna honom till att tycka hela transportsituationen är okej. Börja exempelvis med att enbart ta några steg fram emot transporten, belöna och vänd därefter därifrån. Fortsätt på den nivån tills han verkar helt lugn både med att närma sig och gå bort från transporten. När det funkar kan du låta honom kliva upp med en eller två hovar på lämmen, belöna och låt honom kliva av igen. Både godis, beröm och att kliva av blir en belöning av lugnt beteende. Var noga med att inte gå snabbare fram än att han har en helt positiv och lugn känsla både när ni går mot och ifrån transporten. Pressa honom inte, utan se till att han hela tiden är lugn och trygg. Öka sakta men säkert svårighetsgraden så att han till slut kan gå i och ur utan att bli rädd. Fortsätt att öka i små steg och ta er sakta men säkert mot att kunna stänga och öppna transporten, åka korta sträcker och till slut att kunna genomföra en hel transport. Hoppas att träningen fungerar så att Ollie kan slippa sin rädsla.

Glada hälsningar

Kicki Fellstenius

Hundpsykolog/hundbeteendevetare/instruktör

Medlem i Sveriges Hundföretagare

070-6824347

Beteendeförändring hos hund

Hej Kicki! Jag har en portugisisk vattenhund på 8 år, han är livlig och glad och beter sig betydligt yngre. De senaste två veckorna har han börjat bete sig annorlunda. Vi har rest lite i Sverige (han följer med) till släktingar osv, något vi gör varje år så det är inte något nytt. När vi skulle hem hoppade han in i bilen och när min mormor skulle säga hej då började han morra, vi antog att han var rädd att hon skulle ta ut honom och att vi skulle åka utan honom – han har alltid varit orolig när vi rest men aldrig aggressiv. Det hände för flera år sedan att han bet min pappa då han hade hittat en köttbit nånstans som vi tog av honom, annars har det varit rätt lugnt gällande liknande beteende. När vi sedan kom hem så gick han till attack mot mig när jag skulle ta ut honom på promenad. Han satt i soffan i vardagsrummet med resten av min familj och tittade på tv när jag kom med kopplet, han brukar annars alltid vilja gå ut. Inget hände dock då min mamma fick tag i honom och vi stängde in honom i källaren ett tag. När vi släppte ut honom kanske en timme senare var han jätteglad och gick rakt fram till mig som för att säga förlåt, när han märkte att jag var sur så blev han endast mer på mig och ville att jag skulle klappa honom eller liknande. Jag misstänker att det inte hjälper att stänga in honom i källaren när han beter sig så då han kanske endast är osäker och det då inte hjälper situationen, men vi vet inte vad vi annars ska göra. För några dagar sedan när jag var hemma med honom och min syster attackerade han mig igen. Jag skulle gå hemifrån till jobbet och när jag sa hej då följde han efter mig och morrade. Han bet mig i handen ganska djupt. Sen dess har jag gått runt med hundgodis ganska konstant och fått honom att göra olika övningar för att han ska lyda mig. På dagarna är han på hunddagis och min mamma tar dit honom på morgonen innan jag går till jobbet, alltså hade jag inte gått hemifrån honom sedan han bet mig. Igår skulle jag göra det igen och mutade honom med godis, han var ute med min mamma och då var det inga problem. Senare under kvällen satt alla åter igen och tittade på tv när jag kom ner för trappan. Jag hämtade en godis och plockade ihop mina grejer då jag skulle gå ut. Jag såg till att han såg godisen så att han skulle lyda men han gick till attack igen och bet mig i armen. Annars är han världens mysigaste hund, alltid. Vi vet inte riktigt vad vi ska göra eller varför detta börjat hända så plötsligt? Vi ska ta honom till veterinär för att se ifall han kanske har ont eller liknande men annars vet jag inte vad felet kan va. Finns det något råd du kan ge oss eller liknande?

Hundpsykologens svar:

Hej, Tusen tack för ditt mail! Jag rekommenderar att ni tar honom till en veterinär och gör en riktigt grundlig undersökning för att se om han har ont någonstans eller om det är något annat fysiskt som besvärar honom. Var noga med att gå till en veterinär som tar er oro på allvar. Och tänk på att även om veterinären inte hittar något fel så kan ni aldrig vara säkra på att det inte är något fysiskt, så fortsätt att betrakta honom med stor empati. När den här typen av problem plötsligt uppstår hos en vuxen hund så är det väldigt ofta något fysiskt besvär som är åtminstone en del av problemet. Det låter som om ni hanterar situationen på ett lugnt och bra sätt. Det är jättebra att ni inte provocerar honom i onödan utan försöker gå runt problemen genom att avleda med godis mm. Men för att komma tillrätta med situationen måste ni komma fram till vad grundproblemet är. Jag rekommenderar att ni också tar hjälp av en hundpsykolog för att ytterligare förstå vad som orsakat problemen samt hur ni kan komma tillrätta med dem. Ni hittar hundpsykologer med relevant utbildning och en etisk inställning till hund och hundträning på www.sverigeshundforetagare.se. Varmt lycka till!

Glada hälsningar
Kicki Fellstenius
Hundpsykolog/hundbeteendevetare/instruktör
Medlem i Sveriges Hundföretagare
070-6824347

Kan hundar bli svartsjuka?

Hej jag heter Linus har en fråga kan hundar bli svartsjuka eller hur tänker dom ?

Hundpsykologens svar:

Hej Linus,
Många hundägare känner sig övertygade om att hundar kan känna svartsjuka. Men det har tills ganska nyligen inte funnits något vetenskapligt belägg för att det skulle vara så. För några år sedan (2014) gjordes dock en undersökning som gav starka belägg för att hundar faktiskt kan känna svartsjuka. Du kan läsa lite mer om undersökningen i etolog Per Jensens blogg: http://www.perjensen.se/etologi/fran-forskningsfronten/svartsjuka-hos-hundar.html

Glada hälsningar
Kicki Fellstenius
Hundpsykolog/hundbeteendevetare/instruktör
Medlem i Sveriges Hundföretagare
070-6824347

Aggressiv valp

Hej! Jag har en hane på 6 månader som jag har haft i lite mer än 2 månader, som har börjat visa på väldigt aggressivt beteende. Han är en Thai Ridgeback och de är ganska beskyddande mot flocken men jag känner att det har eskalerat extremt mycket det senaste. Jag har en äldre blandrastik på 10 år som är lugnet själv, men valpen har börjat attackera henne, biter sig fast i örat och vägrar släppa så att jag får ”bända upp” käkarna på honom. Utomhus är han väldigt osäker, morrar på alla man möter och blir rädd bara det prasslar lite i buskarna. För några veckor sedan var vi och drog ut två tänder som hade gått sönder på honom, och jag tänkte att det kanske var smärtan som gjorde honom aggressiv men det har fortsatt även nu när tänderna är borta. När valpen flyger på min större hund tar jag bort honom från henne och säger ifrån ordentligt, och för några dagar sedan bet han mig när jag gjorde det. Jag har funderat på kastrering, men jag är rädd att en kastrering bara skulle göra honom ännu mer rädd och osäker. Jag hörde av mig till uppfödaren eftersom hon kan rasen bäst och har fött upp rasen i nästan 20 år, men hennes enda svar var att de blir sådana när de blir könsmogna. Men han har varit sådan sen han inte ens var 4 månader och det känns inte som att det borde vara anledningen. Vet du vad det aggressiva beteendet kan bero på och vad jag kan göra åt det?

Hundpsykologens svar:
Hej! Det är svårt att svara på vad som är grundorsaken till problemen utan att göra en ordentlig utredning. Kanske startade det pga smärta av tänderna, eller så var det pga åldersrelaterade hormonförändringar (testosteronproduktionen börjar öka redan från 13-16 veckors ålder). Men det finns många andra tänkbara orsaker. Oavsett vad grundorsaken är så är det viktigt att inte trigga de aggressiva beteendena ytterligare genom att svara med samma mynt. Om ni säger till honom på skarpen så blir han mer stressad i situationen och problemen förvärras. I stället ska ni hjälpa honom att hantera situationen på ett så lugnt sätt som möjligt, helst genom att förebygga så att probelmen inte uppstår. Min rekommendation är att du kontaktar en hundpsykolog/problemhundskonsult som kan hjälpa er att ta reda på orsaken till problemen och ge er tydliga råd kring hur ni ska träna honom. På www.sverigeshundforetagare.se finns en rikstäckande lista på hundpsykologer med relevant utbildning.

Valputveckling jack russel

Hej ! Vi har en Jack Russell valp hane på 16 veckor nu. När jag är ute med honom så är han tokig med att plocka
kaninbajs, pinnar, löv, m.m. Jag försöker på olika sätt att få honom till att sluta med detta, men inget hjälper. Jag har försökt med hundgodis också,men han tar godiset och sen fortsätter han med att plocka skräp igen. Har du något bra förslag att få honom att sluta med detta ? Är det ett beteende som försvinner när han blir äldre? Och när kan man räkna med att han kan kontrollera sitt kissande så att han blir rumsren, jag går ut med honom ofta,även på
natten. Med vänlig hälsning, Lars Wahlfrid

Hej Lars! Vad härligt att ni skaffat en liten Jack Russell-valp! Beteendet du beskriver brukar gå över med åldern. Men till dess ska du försöka att inte rikta för mycket fokus mot de saker han vill plocka upp för då kommer även hans intresse för dem att öka. Försök i stället att avleda genom att låta honom leta godis, gå i motsatt riktning etc. Träna in ett uppmärksamhetsljud som ni kan använda när ni ser att han är på väg mot något, exempelvis ett smackande ljud från munnen eller ett specifikt ord. Lär honom att det lönar sig att rikta fokus mot er när han hör ljudet. Börja träna i situationer då det inte finns något annat som lockar och belöna med godis eller lek. Lär honom också ett ord för att släppa det han har i munnen, exempelvisvis ”tack”, så att ni kan få honom att släppa saker som skulle kunna vara farliga för honom att svälja. Angående  rumsrenheten så varierar det oerhört mycket hur lång tid det tar. Det handlar både om att valpen rent fysiskt ska klara av att hålla sig och att de ska förstå fullt ut vad som förväntas av dem. Vissa är mer eller rumsrena redan från 2 månaders ålder och för andra kan det ta ett halvår eller mer. Så ha tålamod och låt det ta den tid det tar… 😀 Lycka till!

Min hund visar aggressioner mot mig

Hej. Jag har en snart 6 årig blandras hane ( jackrussel,chihuahua,papillon ). Fram till 4 års ålder var han hur gosom helst. . Men för ca 1 år sedan började han visa extrem aggression speciellt emot mig. Han skäller även i princip hela tiden åt folk som går i trappan, skäller på andra hundar, skäller på
vissa människor ute och ibland kan han börja skälla om man öppnar en dörr för hastigt. Jag försöker lära honom att sluta skälla vid sådana tillfällen. Jag har en klicker och jag är absolut inte fysiskt mot honom. Jag säger bara Nej. Men då börjar han visa extrema aggressioner emot mig, han vill absolut inte lyssna. Han gör utfall
emot mig och hugger mig oftast i benen, händerna och armarna. Det har varit många gånger nu som det faktiskt börjat blöda och man märker att han hugger för att ´döda´. Men ibland kan han göra utfall från ingenstans också. Jag var ute på en promenad för någon vecka sedan
och från ingenstans började han bara hugga mig i benet väldigt hårt.
Och den senaste månaden har han bitit familjemedlemmar flera gånger både ute och inne. Jag har haft depression i flera år och jag börjar
känna att han får mig och må sämre och sämre för varje dag han håller på såhär. Vi har pratat lite angående eventuell omplacering eller avlivning? Vad tycker du man ska göra?

Hundpsykologens svar

Hej! Vilken jobbig situation ni hamnat i! Det är hemskt att se sin älskade familjemedlem förvandlas till ett otrevligt ”monster”. Det låter som om du hanterat situationen bra hittills och försökt träna honom på ett positivt sätt. Min rekommendation är att ta honom till veterinären för en riktigt grundlig hälsoundersökning. När den här typen av problem uppstår i så pass hög ålder utan att någon specifik händelse triggat igång det, så är det nästan alltid någon fysisk orsak som är orsaken. Så leta reda på en veterinär som tar din oro för fysisk ohälsa hos hunden på allvar och be dem utreda om han kan tänkas ha besvär i leder, muskler, rygg, öron, ögon, etc. Om veterinären inte hittar något fysiskt fel på honom så skulle man ev kunna prova att ändå ge smärtstillande under en period för att se om besvären minskar. Om de gör det så finns det anledning att leta vidare efter fysiska besvär. Får ni bukt med eventuell smärta eller annat obehag så kommer förhoppningsvis även beteendeproblemen att försvinna. Eventuellt kan det även behövas uppföljande träning, pga att perioden med smärta satt spår, men för att träningen ska ge resultat så måste man först och främst komma tillrätta med problemen. Varmt lycka till!

Glada hälsningar
Kicki Fellstenius
Hundpsykolog/hundbeteendevetare/instruktör
Medlem i Sveriges Hundföretagare
070-6824347

Hund som smånafsar

Hej! Jag och min familj har tagit över en 2.5årig schäfertik från Irland. hon har troligtvis inte haft det lätt då hon är väldigt undergiven och blir rädd lätt. Hon är dock otroligt kärleksfull och vi jobbar på hennes självförtroende hela tiden. Nu till frågan: vi är 2 vuxna och 3 barn i familjen. barnen 4, 6 och 11. När man tar upp minsta dottern i knät eller busar lite med henne så blir Enya (som hunden heter) pipig och smånafsar lite ( absolut inre aggressivt) men vad är det som kan göra att det blir så? hon bryr sig inte om ifall andra barn är i knät. Dom har ett fint band i övrigt och sover gärna tillsammans på mattan. Nyfiken på vad Enya vill ha sagt med det. Vad tror du? mvh Johanna

Hundpsykologens svar: Hej Johanna. Det är svårt att svara på varför hon reagerar som hon gör utan att ha sett situationen. Men oavsett vad orsaken är så är pipandet och nafsandet tecken på att hon går upp i stress (exempelvis på grund av att hon blir glad/uppspelt eller för att hon blir orolig/stressad). Mitt förslag är att försöka hjälpa henne att hantera och vänja sig vid situationen på ett lugnt sätt. Det finns många sätt att göra detta på, men det viktigaste är att ta lagom stora steg som hon lyckas att hantera lugnt. Prova exempelvis att ta upp 4-åringen i knät utan att busa med henne samtidigt som du (och kanske även 4-åringen) matar Enya med godisbitar. Låt henne ta godisbitar ur handen varvat med att ni kastar iväg en godisbit en bit bort som hon får gå och hämta (då får Enya en liten paus från situationen genom att avståndet till 4-åringen ökar. När det funkar bra för Enya att äta godis med 4-åringen i ditt knä så kan ni öka på svårighetsgraden genom att busa lite med 4-åringen. Öka sakta men säkert intensiteten i leken, men inte i så snabb takt att Enya börjar gå upp i varv igen. Lycka till med träningen!

Glada hälsningar

Kicki Fellstenius
Hundpsykolog/hundbeteendevetare/instruktör
Medlem i Sveriges Hundföretagare

Hund som inte skäller

Hej Kicki, har kanske en ovanlig fråga. Har införskaffat en bordercollie-mix 3,5 år, tik.Vet ej mer vilken mix. Den ser ut som en bordercollie, kanske något mindre Den kommer från ”hundar utan hem” och kommer först från ett shelter och sedan bodde den hos en fosterfamilj och sen till Sverige.
Hunden har alla papper med pass. Den har friskhetsintyg och är vaccinerad samt är kastrerad. Den är mkt. tillgiven människor och visar inget agg även när den träffar andra hundar, den går gärna fram och nosar men leker inte. Hunden är annars helt normal och synes lugn och helt trygg efter ca. en månad. Nu till ett konstigt icke beteende hunden. Skäller inte alls!! den har gett ifrån sig något grymtande ljud 2-3 ggr. annars helt tyst, vilket många skulle tycka är skönt, men jag tycker verkar underligt. Kan det vara något tidigare trauma eller något annat fel? Det är förståss svårt att svara på men jag frågar ändå. Vore trevligt med något typ av svar.

Mvh. Christer Akterwall

Hej,
Här kommer mitt svar.
Hej Christer,
Tusen tack för din fråga! Det låter som om både du och din hund har haft tur som har hittat varandra! Det låter som en jättefin tjej! Bli dock inte förvånad om hon börjar ”ta ut svängarna” lite mer efter hand som hon börjar landa mer hos dig. Många omplaceringshundar gör det när de känner sig helt trygga i sin nya värld. Angående skällandet (eller snarare bristen på skällande) så är det precis som du är inne på svårt att säga något om orsaken när vi inte vet hundens bakgrundshistoria. Men jag tänker att den på något sätt lärt sig att det lönar sig mer för den att vara tyst än att skälla. Om hunden mår bra och har ett rikt språk i övrigt (dvs kroppsspråk) så skulle jag inte bekymra mig om saken. Lycka till med din fina vovve! /Kicki