Stresskänslig hund kring barn

Spread the love

Hej .
Jag har en pitbullblandning på ca två år. Adopterade henne när hon var ett. Hon är underbar å lättlärd på många sätt men jag vet inte hur jag ska handskas med henne runt barn. Hon är en stresskänslig hund dessutom. Hon han gå förbi barn som vi inte känner på promenad men varje gång hon är runt de två barn jag vill hon ska kunna ha en relation med, minst att iaf kunna var inärheten av (åldrar 1 och 2) blir hon helt tokig och börjar skälla non-stop och skriker som jag kallar det. Typ en blandning mellan att skälla och att gnälla i väldigt hög och intensiv ton. Hon kan inte alls lugna ner sig. Går inte att bryta hennes fokus till något annat, inte ens godis eller lek. Hon lyssnar inte ens på simpla kommandon. Har provat allt jag kan komma på. Hon är ju pitbull, vilket gör att hon gärna hoppar upp oxå, vilket inte är bra med barn. Hur ska jag introducera henne till barn på ett lugnt och bra sätt. Barnen kan jag lära att inte klappa och vara för exalterade runt henne men vet inte alls hur jag ska tackla hunden på ett säkert sätt (framförallt för barnen). Hon är världens snällaste och skulle inte skada någon med flit men av ren klumpighet kan hon lätt skada ett barn av att vara helt överlycklig och helt till sig.
Behöver verkligen hjälp då jag inte kan komma på någon lösning själv.
Tack!

Hundpsykologens svar:
Hej! Det är svårt att ge skriftliga råd kring detta eftersom det självklart är viktigt att det blir rätt. För precis som du säger så kan det gå tokigt även om hon vill väl, pga att hon är stor, tung och intensiv. Min rekommendation är att du tillrättalägger så att det blir så lätt som möjligt för henne att hålla sig lugn runt barn och har som ambition att hon ska klara av att vara lugn när hon är kopplad. På längre sikt kan hon förhoppningsvis lära sig att hantera barnmöten utan koppel, men just nu är hon ung och intensiv och går lätt upp i stress så då är det lite för högt ställda krav. Prova om det funkar att ni träffas ute på promenad och att du avleder henne med godisletande, balansövningar, mm. Och att barnen finns där, men inte söker så mycket kontakt med henne. Om ni rör er i en miljö där det finns annat att titta på och nosa på så blir det lättare för henne att inte gå upp i varv av barnen. Leta godis är bra för det håller henne sysselsatt och är en lugnande aktivitet. Så småningom när det funkar att gå en lugn promenad tillsammans kan du minska ner på mängden aktivering och låta henne hantera situationen mer och mer själv (men fortfarande kopplad). Nästa steg skulle kunna vara att barnen på avstånd får kasta godisbitar på marken som hon får leta efter. Sakta men säkert kan hon få leta godis allt närmare barnen och kanske till slut få gå fram och nosa bråkdelen av en sekund på barnen (om barnen vill så klart) innan nästa godisbit kommer. Tror du att det skulle kunna vara en väg att gå? Du kan också lära in någon tydlig ”fysisk” signal som barnen kan använda för att få henne att sätta sig stilla. Ett exempel kan vara att du lär henne att när någon lägger armarna i kors så ska hon sätta sig ner (armarna i kors är bra för då undviker man automatiskt att personen står och viftar med armarna vilket gör det svårare för henne att hålla sig lugn). Börja träna själv genom att ställa dig med armarna i kors och lugnt vänta på att hon sätter sig ner. När hon väl sätter sig ner så belönar du med godis. Upprepa många gånger tills hon automatiskt sätter sig ner när du lägger armarna i kors. Låt därefter andra vuxna personer träna med henne. Prova till slut med barnen (men ha då för säkerhets skull koppel på så att du håller henne på ett par meters avstånd från barnen) och låt dem kasta godisbitar som belöning. Varmt lycka till!

Glada hälsningar

Kicki Fellstenius

Hundpsykolog/hundbeteendevetare/instruktör

Medlem i Sveriges Hundföretagare

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *